Vad betyder egentligen 2G, 3G, 4G, 5G, EDGE, GPRS,

Produkt	Pris
	0,00 SEK

2G

2G står för 2:a generationens mobiltelefoni, något vi känner som GSM. Det är en gammal beprövad teknik som fick sitt genombrott i Sverige i mitten på nittiotalet. Det är i grund och botten ren telefoni, med möjlighet att skicka vanliga traditionella SMS (max 160 tecken) Senare kom även ett visst mått av datatrafik i form av GPRS och EDGE. GPRS var den första "data-överföringen" i mobilnäten med extremt små datamängder och väldigt låga hastigheter, en del mobiler hade surf via GPRS vilket var otroligt slött. Det fanns till och med hemsidor som var speciellt anpassade för GPRS-hastigheter, det kallades WAP.

Därefter följde EDGE som var en "sorts" 3G teknik i 2G-nätet. Det gav högre hastigheter än GPRS, men inget vi hade velat använda för kommunikation idag. Däremot används dessa tekniker fortfarande frekvent inom "IoT" (Internet of Things), även kallat "M2M" (Machine to Machine"). Fortfarande otroligt många elmätare, uppkopplade bilar, gräsklippare mm som kommunicerar på detta sätt.

Som telefoni-system är GSM fortfarande oöverträffat i stabilitet, räckvidd mm av den telefoni som existerar idag. Endast den gamla NMT450 som fanns innan GSM hade bättre räckvidd. I och för sig får man väl säga att bilmonterade NMT900 hade nästan motsvarande.

På sikt kommer vi nog få se att detta släcks helt och hållet för modernare tekniker. Men framförallt på landsbygden kommer nog 2G att leva kvar minst tills tillstånden i frekvensbanden löper ut.

Som jag fått det förklarat av mig av operatörerna på 90-talet så kan upp till ca 8 telefoner vara uppkopplade simultant på en cell. (denna info skall tas med en nypa salt, men jag vet att antalet är starkt begränsat). Anledningen till att denna information ändå är med, kommer att klarna senare.

3G

2006 gjorde 3G sitt intåg i Sverige, det var en revolution! Höghastighets-data (nåja) men betydligt snabbare än innan. Det började komma telefoner med större display, möjlighet att ringa videosamtal och även att surfa. Men det var inte riktigt smartphones. Men kopplade man de till en laptop som ett modem så var det riktigt funktionellt. 3G har inneburit flera olika generationer av teknik med allt från ca 2Mbit/s (UMTS) till ca 30Mbit/s (HSDPA). Däremellan fanns bl.a. WCDMA.

3G var dessutom den första tekniken som tillät både bra datahastighet och samtal i samma teknik. Det är också det som gjort att i princip all förstärkning av mobiltäckning inomhus har skett i de band där 3G används. Alla operatörer har aviserat nedtagning av sina 3G-nät inom den närmaste framtiden. Telia har redan börjat att släcka på 900-bandet och göra om det till 4G. De har sagt upp/kommer snart att säga upp alla tillstånd för repeaters i det gemensamma nätet de haft tillsammans med Tele2.

När det gäller antalet telefoner som kan koppla upp sig mot en bas (nu pratar vi i viloläge (alltså, bara hålla kontakten med nätet)) har jag fått berättat för mig är att det rör sig om ca 30 st. (återigen, en nypa salt!) Men även här är det starkt begränsat!

4G/LTE

När 4G gjorde sitt intåg kunde man på allvar börja använda mobilt bredband som ersättning för den gamla ADSL-linan man hade på koppartråden från Telia. Hemma hade man i bästa fall med ADSL kanske 10-12 Mbit/s nedströms. Med 4G och en extern antenn började vi plötsligt att surfa i ca 80 Mbit/s. Nu kunde också smartphonen ta över världen, många fimpade datorn och gör allt från mobilen. 4G har en praktisk hastighet på upp till strax över 100Mbit/s. Specifikationerna för 4G är emellertid betydligt högre satta, för stationära användare skall man egentligen kunna nå 1Gbit/s, men det har aldrig varit verklighet i Sverige i alla fall.

4G omnämns ofta som LTE. Det står för Long Term Evolution och skulle syfta på ett system som skulle hålla länge och kunna utvecklas vidare, och vips hade vi 5G? Vad hände?

En av de största nackdelarna med 4G jämfört 2G och 3G var initialt att det enbart var datatrafik.Det fanns inget utrymme i systemet för telefoni. Givetvis kan man med datatrafik använda både Skype, Messenger, Whatsapp och andra meddelande-appar för att telefonera. Men användarna förväntar sig att de med en mobiltelefon skall kunna slå ett nummer och klicka på lur för att ringa. Dessutom upplever nog de flesta att dessa appar fortfarande ger en ganska dålig samtalskvalitet. Då började man skapa en teknik som heter VoLTE (Voice over LTE) som är ett slags IP-telefoni för mobiltelefoner. Vi berättar mer om det HÄR.

När det gäller antalet telefoner/enheter som i viloläge kan vara uppkopplade mot en basttation pratar vi här om flera tusen! Detta är också anledningen till att alla operatörer försöker tvinga telefoner att koppla upp sig mot 4G istället för 3G eller 2G. Oavsett hur dålig signalen är. Den kan vara så dålig så att det varken går att ringa över VoLTE eller surfa, men telefonen väljer det ändå eftersom operatörerna har valt att det skall vara så. Detta kan då vara förödande för de som har skaffat en repeater för 3G och 2G på exempelvis 900-bandet eftersom telefonerna ändå väljer 4G om det finns minsta tillstymmelse till signal där. Och även i de tätaste byggnader läcker det ofta in lite, även om det är så lite att det inte går att använda.

5G

Vad är egentligen 5G? Och varför behöver vi det?

5G står ju kort för femte generationens mobilnät. Den huvudsakliga anledningen till att man tagit fram det är faktiskt inte snabbare surf i mobilen. 4G räcker för de flesta i vardagen. Men ett av problemen med 4G har varit dess långa svarstider, d.v.s. latens, eller latency på engelska. En 4G uppkoppling har ofta upp till 50-60ms i fördröjning. Mäter jag där jag sitter landar jag på 184Mbit/2 med 29ms latency på en Samsung S21 över 4G. Mäter jag via fiber så har jag en latency på 1,82ms. Med 5G kommer svarstiderna idealt att vara så låga som 1ms, det vill säga snabbare svarstider än fiber. Och det ursprungliga syftet med 5G är IoT (Internet of Things) eller M2M (Machine to Machine) som det också kallas.

Eftersom det handlar om uppkopplade prylar så förklarar det sig ganska bra själv. Svarstiderna måste vara mycket korta för vissa applikationer. Tänk att vi har självkörande bilar, automatiska drönare mm som skall prata med varandra och avgöra om de skall svänga, bromsa eller göra något annat. Skillnaderna mellan 1ms och 50ms kan vara skillnaden mellan liv och död.

Att detta dessutom ger oss uppkopplingar i mobilen på runt 1Gbit/s i hastighet är naturligtvis ingen nackdel. Specifikationerna för 5G ger mellan 10 och 20 Gbit/s, men det dröjer nog innan vi ser i prylar.

Vidare är kapaciteten mycket högre i 5G-näten, fler prylar kan vara uppkopplade mot samma basstation, också nödvändigt när allt skall vara uppkopplat. Detta är ju en knäckfråga för operatörerna hela tiden då de inte hinner bygga ut näten i samma utsträckning som antalet prylar ökar. Förbättrar man istället kapaciteten så gör det samma jobb.

5G skall åtminstone i teorin kunna användas i markbundna fordon i hastigheter upp till 500km/h och kunna användas för att platsbestämma en pryl med en meters noggranhet, d.v.s. vida överlägset GPS.